Året var 1923 och Leif Hultqwist hade tagit dom senaste dagarna lite som dom kommit.
Han var 20 år gammal då livet spelat honom ett litet spratt och vänt upp och ner på saker och ting.
Det bästa med Leffe (som han kallades bland hans kamrater) var att han alltid hade en positiv vinkel till allt som inträffade honom.
Till historien hör att hans mor och far inte riktigt samtyckte med honom rörande hans karriärs val.
Det hade blivit dags för honom att ta klivet in i vuxenvärlden med allt vad det innebär hade dom sagt.
Han kvarterade nu för tiden i ett gammalt litet soldat torp som han hyrde av den lokala bonden Karl Knutsson.
Deras överenskommelse var att byta arbetssysslor mot hyra, plus att han fick äta tillsammans med familjen på gården.
Ett perfekt avtal hade Leffe tyckt, därav han skyndat att slänga fram näven när affären var ett faktum.

Så nu hade han då sitt allra första boende och mat för dagen, vuxen livet hade börjat såpass mycket bättre än han någonsin vågat tro då han suttit hemma i sitt pojkrum ett par månader tidigare.

Fortsättning följer.......

Pekka